Avguda mig.

Vintern sprider sin lätta stjärneglans över de snöpudrade gatorna. Änglar faller ner från himlen med glorior som flyger omkring överallt och gör alla till helgon
Jävligt heliga helgon
Som alla ska avguda
Som avguda ska alla
Drömmar ser
Drömmar dömer de dömda domarna

Tandvärk och rosa gälar.

Tänk dig en fisk
En blå fisk
En blå fisk som inte kan simma
En blå fisk som inte kan simma för att den inte vill simma
En blå fisk med rosa gälar
En blå fisk med rosa gälar som vill flyga
Vill flyga och inte simma
Flyga upp i månens natt
Med månen mot månen
Till månen i sin blekgröna ostgestalt
Men fisken kan inte flyga dit, för den vill
Och det kan inte simma för den vill inte
Så den blåa fisken ed rosa gälar får stanna kvar
I vattnet där den inte simmar för att den inte vill
Stanna kvar bland alla andra fiskar som simmar för att de måste
Simmar för att de inte orkar tänka på vad de vill, för att de inte vill krångla till den flytande vardagen
Och alla fortsätter simma medans den blåa fisken med rosa gälar stannar kavr och drömmer
Tänker på en värld som den aldrig kommer nå
Som bara är en dröm

Vad ska man göra?

När man inte vet vad man ska göra?
När det känns som om att allt försvinner?
Det man hade för bara några månader sen.
När blomman inte svarar.
När blomman inte kan.
Eller inte vill, kanske?
Eller så kanske jag borde inse attt livet går vidare bara?
Nej, herregud det funkar inte.
Inte utan dig.

Mhm

Fåglar hoppar hejdå säger arne den lilla snigeln innan han försvinner in till sig in till sig som en liten svan svanen flyger springer hoppar ser ser det du aldrig kommer att se.

Sönderfrusna tårar.

När jag tänker.
Tänker på vad jag kunde ha gjort.
Tänker på att få somna i dina armar.
Andas in din doft.
Se dina gröna tindrande ögon.
Få känna känslan av att flyga omkring på rosa moln.
Massera din söndertränade rygg.
Få borra in mitt ansikte i din varma hals.
Pyssla med ditt hår.
Två läppar som möts i en öm kyss. Kanske.
Men nu sitter jag fast här.
Med sönderfrusna tårar och en sönderslagen svanskota.

Element.

När man fryser om tårna
vill värma dem mot ett element
ett element som egentligen inte fungerar som ett element ska
ett element ska ge värme
inte kyla.

Ord.

Allihopa

Nickar tickar hickar
bockar hoppar.

Förstå du inte?

Skaffa orangea glasögon skjut dig och köp en jacka som tål regn.

Raggsockor.

Jag är alldeles tom i huvudet.
Torr av saknad och oändlig av ideér.
Ideér som aldrig fanns.

Den blomstertid som snart ska komma.

Våren i mitt hjärta låt mig besjunga dig nu.















(Bilderna är tagna av mig)

Nyckelknippa.

Jesus Kristus låt mig dö.
Varför i helvete talar jag med en död person?
När jag ändå är igång så kan jag berätta för er om min teori:
Jesus var en otroligt snäll man som blev korsfäst. När folk talade om honom så frändrades historien om honom och de började berätta om alla dessa underverk som han sägs ha utfört. Efter det så använde några jeppar detta och skrev in i Bibeln som för övrigt är en extrem lång bok. Kan man kalla den för roman? Inte fan vet jag. Poesi, kanske.
En filosofick text (oerhört lång) om varför vi finns här?
Tja, varför inte.

Jag hatar när dunjackor tar över tunnelbanan. Usch och fy.

Den blomstertid som varit.

Bilderna är tagna av mig runt omkring i området där jag bor och i min ömma moders rabatter under förra sommaren.

Någon som vill dela ett sockrigt gelehjärta med mig?

SMått för tidig alla hjärtansdag-hälsning till alla er som jag älskar <3
Kent, för att du är så galet fantastiskt underbar och vacker <3

Trevlig resa.

Jag sitter på tvärbanan och helt plötsligt så sätter sig en äldre dam framför mig med ett stort vinterleende på läpparna och säger:
"Vilka fina glasögon! Har du gjort bågarna själv?"
Vi sitter och satalar en stund om allt mellan himmel och jord, dock är jag väldigt ledsen över att jag inte frågade efter hennes namn. Dock såg hon ut som en Karin.

"Titta mamma! Hon har knappglasögon! Sånna vill jag ha när jag blir stor, mamma!"
Jag ler mot den ungefär femåriga flickan när tunnelbanan stannar upp vid Midsommarkransen och ett par rådjursögon stirrar tillbaka på mig. Modern till flickan säger åt henne att man inte ska påpeka vad andra har på sig eller hur andra ser ut, men att mina glasögon var väldigt fina och att hon ska få ett par sådana.
Den där lilla ungen kommer nog bli viktig för Sverige och specialisera sig inom frågorna om yttrandefrihet eller liknande...

"Det var ett par tjusiga glasögon du har! Har du satt fast knapparna själv?"
Mannen som jobbar i den lilla kiosken i Västertops tbana log mot mig när jag köpte en liten chokladkaka. Han är alltid så pratglad och trevlig, ler på riktigt.

Se där vad ett par knappprydda bågar från ett par 3D-glasögon kan göra.

Fem veckodagar.

Under dessa fem skoldagar som varit har jag hunnit uträtta detta:

- Skrivit en dikt om matte.
- Sett fantastiska "Dead poets society", jag kunde nte andas för att den var så fruktansvärt bra...
- Spolat öronen.
- Träffat en fantastisk läkare med en underbar bakgrundshistoria, fantastiskt hår, världens mest pratglada mun och som nu ska bli huvudpersonen i en liten roman jag ska trixa ihop.
- Dansat.
- Skulpturerat.
- Fått kväljningar av "Alla hjärtansdaglunch" i skolan...
- Stickat klart baksidan till min kofta.
- Kollat på "The Notebook" och gråtit.
- Målat en tavla på tio minuter.
- Kollat på "Erin Brockovich" och blivit stört beundrad av att Erin är en verklig person och att detta faktiskt har hänt i verkligheten.
- Gjort klart mina glasögon utan glas.
- Målat naglarna.

Vackert.

"She smiles, is she happy?"
- Mona Lisa smile

"Carpe diem"
- Dead poets society

"Vetenskapen når bara till en viss gräns, och sen tar Gud vid"
- The Notebook

"Var nöjd med allt som livet som vi lever här!"
- Djungelboken

"Vad vill du att jag ska heta?"
- Pretty woman

"När får hjältar äta egentligen?"
- Gustaf

Tänk lite över dessa underbart vackra och fyndiga filmcitat. Kolla gärna på filmerna också, det är de extremt mycket värda.

(Jag vet att alla filmer är på engelska men jag skriver de flesta på svenska eftersom engelska är allt annat än itt modersmål.)

Söderort.

För ungefär fem minuter sedan drabbades jag av en extrem klaustrofobiliknande känsla.
Varför i hela friden har jag ingen jävla aning om, bara att något hände med mig...

Psykologer är nog inte så dumma som jag tor att de är.

Trassel av känslor.

Tack för att du finns.
Jag älskar dig <3

Högteknologiska lådor i en rektangulär form.

Hedersmord?
Hah.
Det är snarare feghetsmord.

"Jag gillar inte killen min dotter är med! Hmm... Jag vet! Vi binder bak hennes armar och begraver henne levande! Shit vad familjens heder verkligen kommer att blomstra efter denna oerhöst smarta handling!"

Inte?

Lyssna.

Egoistisk?
Oh nej, bara lite smått självkär.

Fjärilsblåavingar.

matte är bara jobbigt
ivägen och onödigt
gör morgnarna ännu jobbigare
plus och minus som ska byta plats
ekvationer blir divisioner som är jobbiga illusioner
som egentligen är delat med
om man ska prata svenska alltså
men nej, det ska man tydligen inte
för i mattelandet får man bara prata det matematiska mattespråket
som ingen egentligen förstår sig på
möjligtvis att han einstein, killen med rolig frisyr ni vet?
Och kanske snubben som fick ett äpple i huvudet och började tänka, typ
i vilket fall som helst så får man bara fotsmärtor av matematik
vilken tur att man är tjej då, och kan skylla på menstruationsvärk

Feliz Navidad.

Rättsstat och Rättssäkerhet.

Bara för att jag inte orkar just nu.
Saknar dig Q.Q <3

Sharbat Gula.

Så heter den afghanska flickan med de gröna ögonen.

Jag vet inte om jag ska förundras eller gråta.

Så ung men ändå så gammal...
Hon är lika gammal som jag på den här bilden, 13 år...
Ni kanske känner igen den här bilden?
Det togs i ett flyktingläger i Afghanistan om jag inte är helt ute och cyklar. Fotografen sökte upp henne igen när hon var runt 35 år och tog en till bild på henne. Jag ska se om jag kan hitta den.
Och herregud vilka ögon..!

Men skönhet är inte alltid en förutsättning för ett bra liv.

Svart.

Visst är det otroligt hur all lycka och glädje kan rinna av en lika snabbt som den kommit?

Ja, det är en sammanhängande text.

Hoppar blåa vita arga våta gröna skruvar garn ser fiskens öga med en groda när ängel faller hör mig nu skrek gröna syrsa och spelade fotbollsmatch med mål och linjer som leder bort till foten av fjädrar som vandrar på grisens tak av lila mössor.

Håll käften.

Klart att jag ser vad ni vill när ni står där.
Stirrar på mig med ögon som skriker ut sitt budskap.
Gå här ifrån!
Men jag sitter kvar.
Rör inte en fena.
Ett litet tag.
Bara för att dra ut på den pälsmösseklädda mammans irritation.
Men vad i helvete är det hon förväntar sig av en trettonårig tjej med tårar i ögonen som bara ser det ilskna budskapet, men inte får höra det.
Men jag reser mig upp till slut.
Orkar inte.
Men du borde väl ändå kunnat säga:
"Ursäkta mig, men min dotter skulle väldigt gärna vilja gunga på hästen. Skulle du kunna vara vänlig och flytta på dig?"
Eller kanske till och med fråga hur det var med mig...
Men oh, nej.
Du har dina egna jävla bekymmer.
Räkningar, barn och en ring på fingret.
Är det tillrckligt mycket för att du inte ska kunna visa någon vänlighet alls?
Tydligen inte.
Men använd munnen istället för ögonen.
Jag bits inte, lovar.
Iallafall inte en eftermiddag på en liten sliten gunghäst på Mariatorget med tårar i ögonen.

Sminkgalenskaperna.

Låt folk sminka sig när, var och hur de vill.
Tack och hej.

Jag orkar inte titel.

Förvirrad.
Förvirrad.
Hovslag.
Helvete.
Förvirrad.
Mitt hjärta är hovslag.
Min hjärna hänger fan inte med.
JAg är så helvetes jävla asförvirrad.
GAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAA
HIIIIIIIIIIIOO
OOOOOOOOOOOOOO
OOOOOOOOOOOOOO
OOOOHAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAHH
HHHHHHHHHHHHHH
HHHHH!!!!!!!!!
!!!!!!!!!!!!!!
!!!!!!!!!!!!!!

!


Tack för att du stod ut med mitt missbrukande av utropstecken och versaler.
Anledning till att jag vet att du stod ut: Du orkade tydligen läsa ända hit.

Flätor.

"Barn är de bästa konstnärerna. De målar rakt ur hjärtat."

Konstnär: Kristina 3 år, 9/9-1999

Härligt förfärliga vinterhelvete.

Hatkärlek i snöhögarna på Zinken.
Iskalla tår.
Galna småbarn som åker i tvåhundra jävla kilometer i timmen.
Skrattanden och skrikanden.
Jag gillar verkligen inte att åka skridskor, men att hålla i vantbeklädda händer och åka runtrunt är verkligen bland det mysigaste man kan göra.

Namnlös.

Stjärnor lyser klart och glänser upp den snöpudrade gatan.

Under den lykta av iskall metall står du som en ängel.

En ängel av kött och blod.

Med vingar så vida och ögon så klara.

Ty du ler åt världen när den ler mot dig.

Men snön varar inte länge och världen slutar att le.

Ditt ansikte blir kallt som iskylan i lyktstolpen.

Och inget blir sig likt när jag ropar ditt namn.

Ängel!

Det enda svar jag får är vingslagen ifrån en ängel som flyger bort i den himmel av sammet.

Inte här.

Inte här.

Inte där.

Bara du.

Inte jag.

Vi kan se.

Jag kan höra.

Du andas.

Jag känner.

Livet är allt bra lustigt när fåglarna dansar på en uppäten val med en padda som ett högra öga.

Natt av evighet.

Ögon

Stjärneglitter och månljus

Natten som aldrig försvann

När jag andades

Dina hjärtslag

Och kände

Dina andetag

Rusa genom vattnet

Där all den glömskans visdom fanns

För att du skulle finna ett svar

En nyckel

En evighet

Det du saknade

I en natt

Som aldrig försvinner

Av stjärneglitter och månljus

Där jag andas

Dina hjärtslag

Och känner

Dina andetag

I en evighet

Som är nyckeln

Nyckeln till drömmarna

Jag såg en ängel.

Tycker först och tänker sedan.

När himlen är sådär bebisblå.

Jag tycker och tänker inte som det stämmer.
Vänj dig.

Bara för att.

En blogg har man bara för att.
Bara för att vadå?
För att skryta om det man köpte när man var ute på stan tidigare idag med Lisa och Pelle eller för att tala om för andra hur meningslöst ens liv är?
Vem fan kommenterar en blgg över huvud taget?
Bloggare/bloggläsare saknar rent allmänt ett liv.
Dessutm, bloggar är fan bara roliga för dem som känner blggare, och vad sjutton är det för mening med att ha en blogg om de man känner redan vet allt, och senare LÄSER om det på bloggen och får se en bild på sig själv där man ser lite "oseriös" ut bara för att man ser att man var lite osminkad...

Rinnande staket och brinnande universum.

Staketen rinner genom tbanetunneln som är byggd av gröna dörrar.
Ingen snö den här blåa sommaren inte.
Oh nej, för med lila koftor stickade av koöron blir solen sur och jorden ledsen.
Så ledsen att universum sprängs i sjuttiotre glas som dödade månen.
Och där tog mina ord slut.

Sådär ypperligt lycklig.

Det är inte ett sådant humör man blir på när man talar om omskärelse.
Flickor förblöder p.g.a. outbildade kärringar som i princip helt enkelt bara skär bort hela underlivet.
Tradition?
Och?
Det handlar om makt. Vad annars?
Skadeglädje?
Tja, det skulle inte förvåna mig med tanke på resten av världen...
Omskärelse är inte bara obehagligt för stunden, sexualiteten förstörs också.
Och manlig omskärelse, inte lika brutal. Men de kan väl för i helvete få ta och besämma sådant själva?

Nu är jag inte såder ypperligt lycklig.

Regnbågssko.

Regn.
Slutar det aldrig regna?
Det öser ner.
Ner från himlen som inte finns.
Himlen som döpte mina fötter.
Mina regnbågsbeklädda kärleksfötter.
Blöta av regnet som faller från en himmel som egentligen inte existerar.

Knappdröm.

Levde i en dröm av knappar.
Lever i en dröm av knappar.
Leva i en dröm av knappar.

Varenda individ är helt olik den andra.
Formfärgutstrålning.

Knappdröm.