Stjärnor lyser klart och glänser upp den snöpudrade gatan.
Under den lykta av iskall metall står du som en ängel.
En ängel av kött och blod.
Med vingar så vida och ögon så klara.
Ty du ler åt världen när den ler mot dig.
Men snön varar inte länge och världen slutar att le.
Ditt ansikte blir kallt som iskylan i lyktstolpen.
Och inget blir sig likt när jag ropar ditt namn.
Ängel!
Det enda svar jag får är vingslagen ifrån en ängel som flyger bort i den himmel av sammet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Väldigt vackert. :-)
SvaraRadera/Peter Pan